När Manchester United vann ligan, FA Cupen och Champions League den där oförglömliga våren 1999 hade laget fyra anfallare av högsta klass.
Dwight Yorke, Andy Cole, Teddy Sheringham och Ole Gunnar Solskjaer gav Sir Alex Ferguson alla möjliga tänkbara alternativ framåt.
Frågan är om något lag sedan dess har haft så många olika kombinationer i anfallet.
Yorke - allroundanfallare
Sheringham - playmaker
Solskjear - supersub
Cole - predator
**********
Vad några av er vet är att Cole hatade Sheringham och vice versa. Men på planen märkte man inte detta. Ytterligare ett bevis på att man inte behöver vara bästa polare utanför planen för att spela bra tillsammans. Något att ha i åtanke när man betänker John Terry och Wayne Bridge i det engelska landslaget.
**********
Hur som helst hade engelska FourFourTwo en “one-to-one” intervju med Cole nyligen där läsarna fick ställa den före detta Unitedanfallaren frågor.
Och då fick han naturligtvis frågan om vad han tyckte när United köpte Sheringham 1997.
-Jag tålde honom inte. Vi spelade en träningsmatch mot Milan sommaren 1997 efter han hade skrivit på och han sa något på planen åt mig. “Jag försökte bara hjälpa till” sa han men jag svarade direkt “jag behöver inte din hjälp, din penis”.
-Det ironiska var att vi spelade riktigt bra tillsammans och Pally (Gary Pallister) tog ett snack med mig och sa “Jag vet att du inte gillar Teddy men fortsätt bara att spela bra tillsammans så spelar det andra ingen roll”.
-Jag försökte alltid vara professionell på planen och om jag ska vara ärlig var Teddy det också. Man behöver inte vara bästa polare för att spela bra tillsammans. Jag brukar inte ha några problem men andra människor men jag och Teddy? Inte en chans.
**********
Man undrar om han berättar hela sanningen. Enligt rykten fanns det damer inblandade - men vi lär aldrig få veta (åtminstone tills Sheringham skriver en bok…)
**********
Cole berättar även att han och Yorke passade perfekt tillsammans - på och utanför planen.
-Jag gillade Yorkey men vi var totalt olika. Dwight var “titta på mig, jag spelar för United och har en snygg tjej” medan jag köpte en porsche en gång men det tog mig två månader att ens köra den till träningen för att jag kände mig så självmedveten.
-När jag och Yorke började spela tillsammans var det som att träffa en speciell kvinna och att bli kär. Allting kändes rätt.
**********
Andra höjdare från intervjun:
Cole hade Cyrille Regis som barndomsidol. Han fick ta emot en hel del rasistiska påhopp men var otroligt stark mentalt. Han gjorde mycket för svarta spelare i England.
Arsenals före detta ordförande Jimmy Hill sa till en ung Cole: “Du tror att du är väldigt bra men du kommer inte att lyckas som professionell spelare.”
Hans son Devante spelar som anfallare för ett av Manchester Citys ungdomslag. Lägg namnet på minnet.
Och så några rader om en av mina (Marcus) absoluta favoritspelare, Paul Scholes. Så här beskriver Andy Cole sin före detta lagkamrat:
-Butty used to call Scholes “the ghost”. After a game, you’d turn around and he’d be gone. It was like he could walk through walls. He wasn’t really one for the limelight, Scholesy.
Fantastiskt. Tänk om bara fler fotbollsspelare kunde vara som Paul Scholes.
**********
Avslutar med det här youtubeklippet med fantastiska samspel mellan Cole och Yorke. Enjoy.
